Har haft en "down"-period ett tag nu och det finns bara en som kan ta mig igenom dessa perioder. Därför tänkte jag tillägna ett inlägg åt denna musiker vid namn Elliott Smith. Jag har nämnt honom tidigare men jag tror inte ni få som läser denna blogg är så insatta i vad han betyder för mig och många andra. Hans texter är något som fortfarande efter att ha hört dem och läst dem oräkneliga gånger får mig att fundera över livet och vad man sysslar med. Hur många gånger har jag inte suttit och funderat över sista raden i låten Alameda.


Stämmer denna raden? Jag är ju social och älskar människor. Varför har jag valt att vara ensam? På något sätt har jag ändå kommit fram till att denna mening stämmer. Antagligen har valen jag gjort i livet på något sätt gjort mig till den jag är idag.
Eller hur många gånger har man inte hört Elliott upprepa raden


i slutet på låten Last Call från hans debutalbum som soloartist. Vad tänker ni när ni läser den raden? Själv tänker jag på hur underbart det skulle vara att ha någon vid sin sida som älskar en när man somnar in. Eller som kanske hjälper en från förfall.
Men det som gjort störst intryck på mig är när Elliott kommer ut på scenen i Oscarsgalan själv med en gitarr i vit kostym och otvättat hår. Där börjar han en enkel låt som när man lyssnar väldigt noga är något av det mest tragiska jag hört. Lyssna bara på de inledande raderna


där Johnny Walker Red är ett whiskeymärke för er som inte visste det innan. Vad tänkte alla dessa hollywoodstjärnor när denna okända människa dyker upp. Han är så malplacerad men ändå berör han nog många i publiken.
Hans egna låtar i all ära så måste jag säga att han var en av få artister som lyckats göra bättre versioner av andras låtar än originalartisten. Han har spelat Oasis låt Supersonic för en publik som hatar Oasis. Han fick mig att köpa John Lennons album Imagine bara för att jag hörde hans version av Jealous Guy. Låten Thirteen av Big Star har blivit en låt som många förknippar med Elliott. Och även om han bara spelar bas på en livekonsert med Quasi där de gör en cover på Rolling Stones Paint it Black. Har faktiskt aldrig hört en bättre version av denna låt. Ska vara ärlig också och säga att jag har aldrig hört Trouble av Cat Stevens men när Elliott spelade den var den helt underbar.
Han var ett musikaliskt geni. När han gick i high school kom hans kompisar hem till honom och fann honom sittandes vid pianot. Han spelade ett känt klassiskt verk som jag tyvärr inte kommer på vilket nu. När de frågade när han lärt sig det svarade han bara att han precis hört det på radion och testade att spela det. Han kanske inte var den bästa sångaren men hans röst var något unikt.
Jag läste att under tiden han spelade in sitt sista studioalbum hittade producenten honom nästan en gång/dag liggandes i något rum i studion efter för mycket droger. Till slut sade han att han antagligen inte kunde dö av droger. Innan det albumet var klart hittades han död med en kniv i bröstet. Jag upptäckte hans musik nästan precis efter han lämnat oss men oktober 2003 försvann en av de största musiker denna värld någonsin kommer att möta. Med hans musik tar jag mig igenom svåra stunder och jag vet att många med mig ser Elliott som en människa som på något sätt var alldeles för bra för denna världen. Ni som inte har så stor koll på vad jag menar. Läs om honom så förstår ni.
Nedan har jag bifogat en hyllningsvideo jag hittade på youtube. Läs det som dyker upp i videon så förstår ni vad jag försökt säga i detta inlägget. Och glöm inte att lyssna på låten som spelas i bakgrunden. The Biggest Lie.

/Daniel