Är så fruktansvärt uttråkad. Känner inte för att plugga och jag känner inte för att resa mig ur soffan. Har inte ätit något sedan vid 12-tiden och orkar som sagt inte ta mig det lilla avståndet mellan mig och affären för att inhandla något. Får försöka samla kraft lite senare idag. När tar allt slut. När kommer man att vakna på morgonen med ett leende på läpparna istället för att önska att man aldrig vaknat.
Kanske skulle sjunka in i min egen lilla värld och aldrig återvända, men vem vet.

Kan inte sluta tänka på en låt av Tom Malmquist som heter


En låt som på ett utmärkt sätt ger känslan av hopplöshet och vad händer om hoppet trotsar det gamla talessättet och faktiskt sviker en. Att leva utan hopp är som att vandra runt i världen likt en zombie i all oändlighet.
Nedan följer en dikt jag skrivit som jag läser när man känner sig väldigt nere.