Cowboyhattar och drömmar om historia

Igår blev det en eftermiddagsvisit till Lund som varade lite längre än räknat. Trevligt var det dock och när jag kom hem vid midnatt satte jag på TV:n och gissa vad jag hittade på vår kära public service.
Javisst. Den årliga countrygalan från Nashville. Låt oss kalla den Country Music Awards 2007. Varför det var 2007 vet jag inte. Jag hoppas att det betyder årets gala för året som gått (alltså 2007) och inte att svt kör en ett år gammal gala i repris.
Iallafall så slog det mig vilken utveckling countryn har haft och enda likheten vi finner mellan den traditionella och moderna countryn är cowboyhattarna i alla dess former och att de flesta låtarna förmodligen håller samma struktur som förr. Men det är svårt att hitta en artist på denna gala som ställer sig med en akustisk gitarr och kanske en slide-gitarr som backning. Eller varför inte lite banjo och lite fiol och grejer. Nä nu ska det vara en överdriven mängd elgitarrer och en scenproduktion som får MTV-artister att tappa hakan. Och för att inte nämna kläderna som en del lyckats hitta i garderoben. Liknar mer en cirkus och när en 17-årig tjej dyker upp från scengolvet med en akustisk gitarr prydd i glitter och headsetmikrofon eller vad det kallas som vilken Britney som helst börjar man ju undra.
Dock finns det ju guldkorn även i denna bransch som jag tro det eller ej inte är så insatt i. Jag kan nämna en massa namn och har hört en del låtar men inte mer. Har ju dock "råkat" slå på tv:n varje år när denna gala visas och 2004 spelade Brad Paisley och Alison Krauss en duett med en låt från Brads skiva som släpptes det året. En låt med namnet Whiskey Lullaby kan väl inte bli annat än bra tänkte jag och spände öronen. Rätt hade jag och har lyssnat på låten många gånger sedan dess. Annars är det svårt att hitta låtar på denna gala som får en att fundera nuförtiden. Låtar som Who's Your Daddy och It's five o'clock somewhere lämnar kanske inte så många sittandes med tom blick som försöker lugna sina känslor. Men vad vet jag.
Självklart får ni gärna dela med er av era egna åsikter om denna musik och för att dela med mig av något så har jag självklart med 2004 års uppträdande som jag nämnde ovan för er att avnjuta och kommentera.

Och för att få en uppfattning om vad jag gillar med country kan jag rekommendera soundtracken till filmerna Cold Mountain och O' Brother where art thou. Dessa soundtrack innehåller traditionell country eller Bluegrass som det även kallas. Cash och hans generation är ju självklart alltid trevlig att lyssna på.

På återseende.

/Daniel


Kommentarer
Postat av: Markus

Tror absolut att det var repris, annars hade tv-avgiften varit dyrare ;)

2008-04-08 @ 18:46:52
URL: http://halfwaytohell.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0